Husby socken - Historik Husby socken är en del av Dalarnas äldsta centralbygder. Här finns talrika fornlämningar som gravfält och gravhögar. På Bergaön i Dalälven ligger den mäktiga Amundshögen. Under medeltiden blev den administrativt centrum för södra Dalarna med de båda kungsgårdarna Näs och Husby. Området hade en central roll för Dalarnas äldsta förvaltning och här skrevs de första privilegierna för Falu gruva samt Dalalagen. Redan på 1400-talet uppstod flera mindre bergsmansbruk inom socknen där man framställde tackjärn. Samtidigt uppbyggdes vid Kloster landets nordligaste cistercienserkloster. Byarna i Husbyområdet består delvis av ålderdomliga bevarade gårdar. De flesta gårdarna ligger kvar på sina medeltida tomter. Byarna nämns redan på 1300-talet - Aspåker (1391), Berga (1385), Djusa (1391), Flinö (1391), Koberga (1364), Myckelby (1364), Näs (1385), Smedby (1364), Sundfiske (1379) och Åkerö (1379). Husby är i första hand en bondsocken, men den har en spännande industrihistoria. Någon större gruvdrift fanns inte inom socknen till skillnad från de omliggande socknarna. Bristen på malm kompenserades genom uppfinningsförmåga. Det centrala läget inom Österbergslagen i Dalarna gjorde att man i Kloster kunde satsa på tillverkning av krut för gruvorna i Bergslagen. I Stjernsund utvecklade år 1700 uppfinnargeniet Christopher Polhem sitt manufakturverk. Genom tiden har den tekniska och ekonomiska pendeln slagit mellan bruken vid Kloster, Stjernsund och Silfhytteå för att till sist under 1800-talets mitt hamna i Långshyttan, där steget från bondedrivet bergsmansbruk omedelbart utbyttes till modern järn- och stålindustri.